Det är med sorg och saknad som vi har tagit emot beskedet att Mats-Ola, SM2CKR somnade in måndagen den 16 mars i en ålder av 89 år.
Mats-Ola var medlem i Fura från 1961 fram till något år före sin död. Han var en av de många i sin generation som betydde mycket för Fura. Under åren var han verksam i klubben på olika poster inom styrelsen som exempelvis kassör, sekreterare och ordförande åren 1997-2006. Mats-Ola tillsammans XYL Birgitta såg också till att klubblokalen var välstädad och ordnade under många år med Jul- och årsmötesfirande.
För den som är intresserad så finns under "Läs mer..." en presentation av Mats-Ola, om sig själv till den 60-års jubileumsbok som togs fram inför Furas 60-års firande. Hela jubileumsboken finns för övrigt att ladda ned här!
Vila i frid!
Gamla vännerna i Fura
SM2CKR minnesannons i VK
Jag är född 1937 i Obbola. Mitt radiointresse börjande redan i unga år. Jag, liksom så många andra nyfikna pojkar, började med att plocka sönder eller rättare sagt skrota ett antal radioapparater som var i släktens ägo. När min pappa så småningom tvingades inköpa en ny radio, lyckades jag övertyga honom om nödvändigheten av att radion skulle ha många kortvågsband. På denna radio avlyssnades sedan kustradiotrafik, DX-ing av utlandsradio samt radioamatörerna och då främst på 40 och 80 m.
Under de första skolåren kom jag sedan i kontakt med en ung radioamatör, SM2BBI Östen som byggt sig en rördriven mottagare och sändare. Detta inspirerade mig sedan att också försöka bygga bland annat en superregenerativ mottagare för VHF. Detta bygge blev en framgång och plötsligt en dag kunde jag uppfatta ett vackert klockspel i brusande hörlurar. Detta klockspel varade ganska länge, men plötsligt hördes en röst som sade: Allmänt anrop, allmänt anrop, SM2AFY kallar. Det var Magnus i Röbäck som hade anropat andra amatörer. Nu ville jag också bli amatör.
Mera byggande blev det så småningom, och olika kopplingsscheman hittades i Teknikens Värld och i Radio & Television och bland annat byggdes en gitarrförstärkare. Efter gymnasiet blev det studier i Uppsala och sedan i Stockholm och under tiden i Stockholm knöts de första kontakterna med andra amatörradioklubbar. Vid hemkomsten till Umeå så såg jag en annons om telegrafikurs på I 20 för radioamatörer. Det var FRO som var kursansvarig. Anmälan gjordes och 1961 fick jag mitt B-cert. Vid denna tid kom jag också i kontakt med FURA som då tillsammans med FRO höll till i arrestbaracken på regementet I20. Studierna gjorde emellertid att klubbesöken inte blev så många. Detta certifikat ändrades till ett A-certifikat cirka tio år senare.
Vid mitt första anrop på CW 40 meter fick jag svar och det var SM2AQT Rolf i Holmsund som hade svarat. Jag bodde då i Obbola så det blev inte något DX precis. Mina första ”prylar” var så kallade hembyggen och även surplus. Mottagaren vare en R-1155 som köpts för 325 kronor (Rais Radio) och TX VFO och 807 PA cirka 50 W. Det blev mest kört 40 meter och snart hade jag kört alla kontinenter och då avtog lusten för kortvåg och 2 meter blev det stora intresset. Det vare en SM7'a, SM7BZC, som önskade kontakt via meteorscatter. Han saknade QSO med SM2-land. Senare kom SM2CFG Lennart i Hörnefors att i fortsättningen stimulera mitt intresse för denna typ av amatörradio, liksom SM2DXH Kurt och jag diskuterade aurora och tropo-utbredningar och där vi kämpade tillsammans bland annat i aktivitetstesterna på VHF/UHF-banden.
Under åren har det blivit många intressanta kontakter som jag minns. Bland minnena finns första SM2–SM5-QSO på SSB. Vidare supertropo till UA1 en söndagsmorgon 59++ sigs (70-tal), så familjen fick vänta minst en timme på mig innan det blev avfärd till slalombacken. Sporadiskt E från stugan med 30 W till IT9, trafik via Ilmari-transpondern och första QSO via OSCAR-satelliten, många, många MS-QSO:n under 70-80 talet (>500), men förstås första QSO:t via månen som på senare år har blivit mitt stora intresse parallellt med kortvågstrafik och då speciellt DX-körning. Hög mast, yagi och slutsteg har gjort att det inte fattas många länder numera på DX-banden. Med 144 MHz har det varit jakten på lokator-rutor som varit drivande och via EME (måntrafik) är det antalet stationer och förstås länder som räknas. Trots att jag varit ganska aktiv på banden så har mitt intresse för byggande varit det mest givande. Det har varit många byggprojekt där bland annat ett antal slutsteg byggts för HF-banden men också för 144 och 432 MHz. De flesta har fungerat väl men saknar ”proffsig” design.
Jag har sedan jag gick med i FURA varit verksam i klubben på olika poster inom styrelsen som exempelvis kassör, sekreterare och sista tio åren som ordförande. Jag tycker att FURA fyller en viktig funktion som sammanhållande länk mellan de olika typer av amatörer som finns. I klubblokalen kan man träffas, läsa litteratur och samtala och utbyta erfarenheter.